Tack för mig

Någon gång vid den här tiden förra året insåg jag att bloggen nog har gjort sitt för mig. På denna dagen är det exakt 4 år sedan jag startade bloggen och när jag bestämde mig för att jag om ett år skulle avsluta bloggandet, så kändes det som att det var på tiden att jag fattade det beslutet och det kändes som en liten lättnad.

Att blogga är lite som att ta hand om ett barn. Trots att jag har valt att ha en "ful-blogg" utan snygga fotografier, med upplysta bakgrunder och bortretuscherat tallrikskladd, så tar det faktiskt ändå tid att hålla den vid liv. Jag har använt mig av listor på sådant som jag vill publicera, som gamla kroatiska recept och detta har jag varvat med mitt intresse för att göra allt från grunden själv ihop med bakningen. Detta har ibland resulterat i att familjen har fått äta kroatiskt 5 dagar i streck och att jag sedan repeterat några av recepten veckan därpå, just för att de inte blev så bra som jag tänkt mig och behövde justeras till perfektion.

Sedan när de mörka vintermånaderna kommit så har jag fått vrida på dagljuslampan i mitt lilla bibliotek och ärligt talat, så har detta gått mig mest på nerverna. Att springa med tallriken för att hitta rätt ljus att fota i...nä, jag är ingen fotograf. Jag önskar många gånger att ni kunnat vara med och känna doften och smaken - för ett fotografi förmedlar kanske bara 10% av hela upplevelsen. När det kommer till mat är en blogg kanske inte bästa forumet. Min glädje för mat har varit det viktiga, men i en blogg är det så klart viktigt att kunna förmedla detta med ett fotografi, för mötet mellan mig som bloggare och er läsare är ju trots allt inte vid matbordet.

Nu anser jag att min blogg har blivit stor nog att klara sig själv. Den kommer finnas kvar som en receptbank, där ni kan leta efter mejeri recept, brödrecept och kroatisk mat, men jag kommer inte längre fylla på med nytt. Man har tidigare kunnat kontakta mig privat via en länk i bloggen. Denna funktionen tar jag bort. Man kommer kunna fortsätta kommentera i inläggen och jag kommer läsa dem och svara om man har frågor.

Självklart kommer jag inte sluta laga mat och experimentera, men nu vill jag göra det i egen takt utan att behöva tänka på att bloggen behöver uppdateras. Jag vill ge plats åt mina andra passioner. När man är den lite husliga typen, så är det ganska skönt att ha sådana som går att utveckla på hemmaplan. Jag älskar att både sy och sticka och det är just dessa två som har börjat ta mycket mer plats i mitt liv det sista året.

Nu lämnar jag över bloggen i era trygga händer. Använd den väl och slit den med hälsan. Jag hoppas att den förgyller många fina möten vid matbordet och inspirerar er till att prova nytt.

Er tillgivna Dalmatian Mom, Sandra.

Resa till Island - tips på vad du kan äta i Reykjavik

Gatukonst med mattema - svampar

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev ett inlägg på bloggen. Jag tänkte bidra med ett lite längre sådant, som handlar om vår resa till Island, ur ett matperspektiv. Om du som läsare råkar snubbla in på inlägget många år senare, så vill jag hänvisa till att priser och information gäller för april-maj 2016.

Planerar du en resa till Island, så ha i åtanke att mat är ganska dyrt. Mycket måste importeras, så det är ju inte konstigt. Islänningarna själva kan odla ganska mycket grönsaker och en del frukt i sina växthus, som de värmer på geotermiskt vis, dessutom besprutar de inte sina grödor. Här äter man mycket fisk, som det finns gott om. Nationarätten tycks vara fish and chips, eller köttsoppa. Handlar du kött i affären så är kyckling det som är billigast. Både griskött och nötkött finns tillgängligt, men lamm är det vanligaste näst efter kyckling.

Bor man i lägenhet, som vi gjorde, är det inget som hindrar att man lagar maten själv. Vi kombinerade att äta ute med att laga eget.

Vi kollade i förväg upp lite restauranger på Tripadvisor och insåg att merparten av resekassan kommer försvinna rakt in i magen. Inget att göra åt saken, äta måste man :) Förstora gärna bilderna genom att klicka på dem.

Första restaurangen vi besökte var Sjöbaronen. Restaurangen ligger precis vid gamla hamnen, så här  kan man svänga förbi direkt efter en valsafari tex. Restaurangen är känd för sina fiskspett och hummersoppa. Vi hade redan innan läst recensioner om att soppan inte är något särskilt och med tanke på att jag själv gillar min egen hummersoppa bäst, så skippade vi detta och gick rakt på fiskpetten. Här finns räkor, torsk, kolja, rödspetta, lax mm. Spetten kostar mellan 1350-1850 ISK/st (ca 90-125 SEK). Tyvärr blir man inte mätt på ett spett, så se till att beställa minst 1½ per barn, 2 per vuxen.

Fullständig avsaknad av kryddor - inte ens salt, gjorde att detta blev en besvikelse. Trots att vi och alla övriga gäster saltade som galningar, så var det lite kört när man gjorde det i efterhand. Restaurangen är inte "whale friendly" och man kan alltså äta vikval här. Vi gjorde tabben och beställde ett smakprov (det var gott, smakar som oxfilé). På valsafarin efteråt fick vi reda på att valarna är fridlysta och att man kämpar med att informera turisterna att det är på grund av dem som valar överhuvudtaget jagas. Vi var lite naiva och trodde att Island var så pass modernt att de själva satte gränser på vad som fick jagas och vad inte. Tydligen fanns det inte så gott om dessa valar som vi trodde. Så ät inte val på Island, eller någon annanstans för den delen!!!

Nästa restaurang på tur är Kaffivagninn. Detta måste jag säga var resans höjdpunkt. Ni vet hur mycket jag älskar mat och särskilt när det är så här välgjort att man ryser av välbehag vid varje tugga. Här är det enkelt och urgott som gäller. Kaffivagninn har mest fiskrätter på menyn. Priserna för en varmrätt ligger på 2300-2700 ISK (ca 150-180 SEK). Portionerna är stora, så du blir rejält mätt.

Även Kaffivagninn ligger vid den gamla hamnen, men längst bort på piren. Mycket vacker utsikt över hamnen och är det soligt så ser du till att få en sittplast ute där det är lä. Kaffivagninn är en av Reykjaviks äldsta restauranger och började som en matvagn. 

Visst har de en vackert målad meny (finns även i pappersformat på engelska)? Passa på att smaka deras goda bakelser.

Vi besökte även Svarta Kaffid, som drivs av en (hör och häpna) kroatisk familj. Baren serverar endast soppa som mat och den varierar från dag till dag, men oftast har de två sorter att välja ifrån. Sopporna serveras i stora bröd och det blir man rejält mätt på. Även om vi tyckte att själva soppmängden var i minsta laget för det här priset. Det var gott, men inte så att jag ville springa hit fler gånger. Priset för en soppa landar på 1650 ISK (110 SEK).

Sista matstället vi besökte var Bäjarins bästa pölsor. Detta skall tydligen vara världens första korvvagn och de serverar även den godaste korven. Stället besöks årligen av en massa kändisar. Köerna kan vara långa, men när vi var där var det ingen kö. Se till att köpa en korv med "allt på", för den smakar helt enkelt alldeles för tråkigt med enbart ketchup. Allt innebär: rå lök, torkad lök, ketchup, majonnäs och senap. Den isländska senapen är väldigt söt och kola smakande. En korv kostar 420 ISK (28 SEK). Enligt min lilla familj var korvarna inget särskilt. Jag föredrar Härryda Karlssons Wienerkorv , som är 100-gånger godare om jag får säga mitt :)

Övrigt kring mat:

En isländsk frukost kan se ut enligt nedan: isländskt smör (SMJÖR), med isländsk gurka, ostmacka och skyr med torkade blåbär på. Till lunch kanske man tar en liten sushi. Jag köpte min 8-pack på Sushibarinn och den är med lyxig rökt ål och avokado runt. Priset landade på 2300 ISK (150 SEK), men de har luncherbjudande för 10 bitar med soppa som kostar 1650 ISK (110 SEK).

 Ungarna kunde inte motstå Dunkin Donuts, så vi lät dem välja fritt och föräta sig. Ungarna enades om att de var torra och inte alls lika goda som mammas.

Vad det gäller snabbmat, så finns det gott om ställen som säljer hamburgare. Min make besökte Burgerjoint och tyckte att det var himmelskt (inget foto dessvärre). KFC finns på ett par ställen, men ligger strategiskt utanför staden så det är långt att gå. Inget jag någonsin äter igen, men ungarna ville prova. McDonalds och Burger King stängde ner i finanskrisen och enligt islänningarna själva så är det "...and don't come back" som gäller.

Chokladöverdragen saltlakrits måste ni köpa med er hem. Mycket gott, tyckte vi. Ovan ser ni även bacon snacks från närmaste matbutiken Bonus. Detta var även butiken vi handlade mat i. Matpriserna är ca 30% dyrare än vad maten är hemma. Urvalet är också mycket mindre.

Vilka är dina favoritkryddor?

Jag hade ju nyligen ett inlägg om onödiga kryddor, som kanske var aningen pessimistiskt. Detta måste naturligtvis jämnas ut med en positivt inlägg om kryddor, för favoritkryddor finns det några fler av. Jag har medvetet valt att inte ha med salt bland kryddorna, för som det står på svärmors saltkar: Man kan undvara allt, men inte salt.

1) Vitlök
När min pappa flyttade till Sverige 1969 och sedan mamma 1973 så fanns det tydligen ingen vitlök att köpa i matbutikerna, utan man fick bege sig till apoteket. Detta var min pappa inte ledsen över. Han fullkomlig hatade vitlök. Pappa var uppvuxen i bergen, en bit från hav och fisk och farmors kulinariska kunskaper låg i att slänga ner en nackad höna i vatten och låta koka. Mamma som är uppvuxen på landet, men mycket närmare hav och fisk, försökte servera just fisk som på dalmatiskt vis kryddas med vitlök. Vem har väl någonsin ätit en fisk i Dalmatien utan vitlök, persilja och olivolja på? Pappa brydde sig inte. Detta innebar att jag i praktiken inte åt någon vitlök förrän jag flyttade hemifrån vid 19 års ålder. Tragiskt? Nej, det har jag tagit igen. Jag fullkomligt älskar hur vitlöken kan variera i smak beroende på hur man behandlar den och tillagar den. Att riven, krossad, eller hackad vitlök kan smaka så olika. Att den kan bli så söt och mjäll av att bakas i ugnen. Att den kan sprida sådan doft att saliven närpå skvalpar över ur munnen.

2) Timjan
Jag älskar att lukta på timjan. När hösten kommer brukar jag skörda av de små buskarna i kruka med timjan, som jag sådde vid vårkanten. Jag verkligen njuter av att doppa ner näsan mitt i och dra in doften. Timjan funkar både till kött och soppor. Den tillför must och blir lika god när man torkar den. Den är vacker att se på också.

3) Libbsticka
Den här kryddan tror jag är typen man antingen älskar, eller hatar. Libbstickan kan fullkomligt förstöra en rätt om den används för frikostigt, men tar man bara en gnutta tillför den så mycket must och smak. Jag sådde några libbsticksfrön för några år sedan och lyckades plantera ut tre plantor. Av dessa klarade sig samtliga och när de väl växte till sig blev det stora buskar. Jag har räknat ut att en familj gör av med ½ buske om året med torkad libbsticka. Detta innebär att jag faktiskt har dragit upp två av plantorna och klarar mig numera bara med en. Jag brukar snagga den på sommaren, för till hösten har man lika mycket att skörda igen. Bara att ge bort. Libbsticka använder jag som en av huvudingredienserna i hemmagjort örtsalt, jag tillsätter den i såser och grytor, men allra bäst blir den i buljonger. Den är ett naturligt glutamat skulle man kunna säga. Saknas det djup i smaken, så är det libbsticka man skall tillsätta.

Vad har du för favoritkrydda och varför är just den en favorit?

Finns det onödiga kryddor?

Ibland undrar jag om man inte använder vissa kryddor bara för att de skall användas. Dessa kryddor upplever jag som smaklösa och att de inte tillför något till maten. Trots detta fortsätter jag att använda dem, för det har man alltid gjort och bevare mig väl om jag skulle göra på annat sätt än mamma, mormor och faster...ja ni vet. Det skulle väl vara att häda.

Så vilka kryddor är det jag pratar om?

Första kryddan är lagerbladet. Jag plockar prima blad i svärfars stad Skradin i Kroatien där de växer några hundratal meter från nationalparken och ett tiotal meter från floden Krkas rena vatten. Jag torkar dem i skuggan och försluter för att de skall behålla smaken. Vad jag vill säga med detta att jag verkligen tror att jag har tillgång till prima kvalité. Jag har tuggat på bladet i färskt tillstånd och även i torkat tillstånd och jag finner ingen smak. Jag inbillar mig att lagerbladet tillför must till grytan, men jag märker inte någon skillnad om jag skulle glömma slänga i det. Hur upplever ni lagerbladet?

Den andra kryddan är muskotnöten. Här kan jag dra mig till att det faktiskt luktar lite parfymigt när man river den. Men jag märker ärligt talat ingen skillnad i varken bechamel såsen, gnocchisarna, eller potatismoset om jag skulle utesluta eländet. Jag har tom rivit i oförskämt mycket för att se om det skulle göra någon skillnad - en sisådär halv nöt. Men icke. Vad tycker ni om muskotnöten?

Sedan kan jag störa mig på både gurkmeja och anchochili. Jag har använt båda kryddorna i färskt tillstånd och som pulver. Jag kan tycka att gurkmeja är snäppet bättre som rot än pulver, men fortfarande tillför den löjligt lite smak till maten och endast gulhet. Anchochili doftar lite plommon och rök, men när den väl har kokat i grytan så kunde man lika gärna vara utan den. Vad tycker ni om de här kryddorna?

Dags att plocka hasselnötter

Jag tror att det har blivit dags att plocka hasselnötter. De börjar bli lite småmogna. Men tänk på att plockning av hasselnötter inte ingår i Allemansrätten. Läs mer om detta på Nautvårdsverkets hemsida. Har du egna buskar kan du så klart plocka hej vilt, annars får du endast plocka det som har falltit ner från trädet/busken. Enligt bondepkraktikan skall man plocka hasselnötter vid månadsskiftet september och oktober. Detta stämmer dock inte alltid. Hasselnötterna är inte alltid mogna just då.

Helst skall man plocka dem när de ramlar av grenen, men då finns risken att de istället ruttnar på marken. Sedan har du ekorrar och andra djur att tävla mot. Pga detta har jag plockat ner de få hasselnötter jag hade att tillgå. Vissa ser lite väl omogna ut, men man kan att äta dem ändå. Skall du förvara dem så lägg dem på tork på lite hushållspapper tills de får sin bruna färg. Detta tar ca 4-5 dagar. Jag smakade några färska när jag precis plockat dem och de smakar mycket gott.

Bokrecension - Självhushållning i praktiken av Maria Österåker

I och med att detta är en självhushållningsblogg, så tycker jag att det vore en miss från mig att inte tipsa er om boken: Självhushållning i praktiken av Maria Österåker. Jag är sedan länge en följare av Maria Österåkers blogg Lev mer på mindre och kände till att boken var på gång i dagarna. När jag väl fått tag på boken sträckläste jag den under tre kvällar. Den var så pass fascinerande att jag till och med hoppade över tisdagens karateträning. I och med att jag arbetar på ett tryckeri, så är första intrycket av boken väldigt positivt. Fin bindning, bra pappersval, som framhäver bilderna på ett lagom framfusigt sätt.

Boken är indelad i sektioner, där man lätt kan bläddra till sådant som intresserar en mer än annat. Det finns kapitel om bygg, odling, mustning, biodling, uppfödning av djur, ostillverkning, konservering av mat, förvaring av mat, tvåltillverkning och mycket mer. Allt du kan tänka dig inom självhushållning finns samlat i denna bok. Det jag fastnade för var hur man kan bygga sig en egen rök och röka kött. En fin presentation om hur slakt går till fick mig att minnas hur det var hemma hos mormor och morfar. Ett kapitel ägnas åt kosmetika och hur enkelt det egentligen är att tillverka egna hygienprodukter, som inte innehåller en massa skräp.

Maria skriver som vanligt mycket inlevelsefullt och bjuder verkligen in läsaren i sitt liv. Det kommer inga pekpinnar utan snarare berättelser om så här gick det för oss. Det här med självhushållning behöver inte vara så pretentiöst, man behöver inte göra allt, utan fokusera på det man hinner med utan att ge sig själv en massa skuldkänslor. Om man misslyckas, eller kommer på att det här var nog inte så kul, eller det här passar nog inte vår familj så är det faktiskt bara att gå vidare till nästa uppdrag. Boken känns väldigt modern - för det är just det här temat som många barnfamiljer och även den yngre generationen funderar på. Jag tycker om att boken behandlar en så bred variation av det som kan kallas för självhushållning. Detta gör att man kan använda boken som ett uppslagsverk och gå tillbaka till varje gång man vill testa något nytt.

Självhushållning i praktiken kommer vara en stor inspiration för många en bra bit framöver. Missa den inte. Finns att köpa tex här.

Kroatiska fisk- och skaldjursgrytor

För den som vill snöa in sig på kroatiska fiskgrytor, kommer det här inlägget väl till pass. Har du bara svårt att välja vilken gryta du vill laga, kommer det bli lite lättare att välja. I Kroatien har man lika många regler som undantag och varje husmor eller husfar gör på sitt sätt (därav undantagen). Grytornas titel är länkad till recepten, så klicka dig bara fram till grytan du vill laga.

Brudet od bakalara
Den mest kända varianten av brudet är Brudet od bakalara och detta är också den enda brudet där man tillsätter potatis.

Brudet
Kallas också brodet eller brujet i vissa trakter. En traditionell brudet innehåller alltså ingen potatis, men tillagas med gott om tomater. Lök och tomater gör denna gryta till en tjock och mustig sådan.

Popara 

Fiskgrytan där det ingår både potatis och tomater och då talar vi om de små saftiga körsbärstomaterna.

Gregada
I denna fiskgryta ingår inga tomater. Lök, potatis och fisk är huvudingredienserna.

Hvarska gregada
På ön Hvar tillagar man sin Gregada genom att inte uteslutande använda fisk. Här tillkommer gärna skaldjur och bläckfisk.

Lešada
Är kort och gott en buljong gjord på fisk. Efter kokningen tillsätts ris och soppan berikas med fiskköttet som buljongen kokats på.

Fiš paprikaš
Norra Kroatiens pride and glory. Traditionellt sett lagas grytan över öppen eld. Flodfiskade fiskar används och att det ingår paprika i receptet, avslöjar att man regionalt ligger nära Ungern.

Buzara
Har man uteslutit fiskarna från grytorna, går de omedebart över till att kallas för buzara och då pratar vi om skaldjursgrytor.

Škampi na buzaru
Kräftor buzara tillagas med lök, tomater och vin.

Pidoće na buzaru
Musslor buzara tillagas med lök och vin.

Harry Potter kalas

Idag fyller min yngsta dotter 8 år och i helgen hade hon Harry Potter kalas för sina kompisar. Vi funderade länge och väl på vilket tema vi skulle ha på kalaset och rätt var det var snubblade jag på lite trådar om detta temat och började googla. Sista månaden har varit minst sagt hektisk med två läger, jobba på valet, dop, kalas och annat...så jag snodde idéer hej vilt på alla olika håll för att spara tid. Kika på länkarna som jag hänvisar till under bilderna för att hitta till originalsidan, om någon av idéerna skulle intressera dig.

Kläder är viktigt på kalaset. 8-åringen är utklädd till Hermione Granger. Manteln och slipsen är inköpta på Ebay, medan övrigt är sådant som vi hade hemma. 9-åringen är utklädd till Minerva McGonagall. Klänningen och hatten är inköpta här. Glasögonen kommer härifrån.

Inbjudningen med både kuvert och brev har jag hittat här. Detta är kompletterat med ett Hogwarts vax sigill, som jag har jag hittat här. Min väninna Mia har gjort om originalet (ladda ner här) och lagt dit adresserna. Typsnittet Hogwarts Wizard har jag laddat ner härifrån och här finns även andra Harry relaterade fonter.

Tågbiljetten - filen till originalbiljetten har jag hittat här. Min väninna Mia har gjort om biljetten till en svensk variant som du kan ladda ner här. Vi limmade in tågbiljetten i inbjudan och vek sedan ihop kuvertet och limmade bara lätt på hören, så att det gick lätt att öppna. Vid ankomst till kalaset fick ungarna lämna in sin biljett och fick en bordsplacering i utbyte.

Skylten till Perrong 9 3/4 har jag hittat här och anpassat så att ni kan hämta den här. Denna har jag klistrat upp på en kartongskiva och fäst på dörren.

Nimbus 2006 är en hemmagjort produkt. Det fick bli 2006, då det är lillans födelseår. Käppen hittade vi som en gren i skogen. Borstarna är vanligt björkris, som vi har trimmat och satt fast. Denna fick stå som dekoration vid ingången.

Döskalle-ballongerna, spindelnät, spindlar, servetter, muggar och döskalle är inköpta här. Vi bjöd på Bertie Botts Bönor i alla smaker vid dörren och dessa köpte jag här. Det är Eldorados Jelly Beans.

Diverse postrar satte vi upp på väggen och dem har jag hittat på lite olika ställen:

Quidditch här och förtrollningarna här. Sirius Black hittad här, Mauraders map hittad här, Bellatrix hittad här och Harry Undesireable hittad här.

Märkena för de olika husen har jag hittat här. Utav dessa har jag tillverkat bokmärken (kan hämtas här), sorteringsmärken och bordsplaceringar, alla i olika storlekar. De första två har jag dessutom laminerat för att få lite bättre kvalité. Bokmärkena fick ungarna i sina godispåsar att ta med hem. Barnen delades in per hus (Gryffindor, Rawenclaw, Huffelpuff och Slytherin) och fick sitta till bords efter sitt hus.

På tal om godispåsar så hittade jag tillverkningstips på dessa här. Ytterpåsen har jag införskaffat i mataffären (svamppåsar) och innerpåsarna i cellofan har jag inhandlat tidigare för ätbara julklappar här. Knuten kan du göra med vanligt steksnöre. Vi använde någon typ av guldtråd från en gammal pyssellåda.

Ungarna fick använda kinapinnar, som trollstavar. Sedan hade vi också trollstavar i godispåsarna - för att få godispåsen att se ut som en liten kvast. Dessa är bakade av vanlig bröddeg, penslade med ägg och beströdda med sesamfrön. Receptet är halva satsen av Cemitas receptet som du kan hitta här. Halva satsen räcker till ca 16 trollstavar. Grädda på 250°C i 10 minuter.

Kitteln och diverse andra attiraljer är inköpta här och vi serverade både chips och ostbågar ur dem.

Till mat blev det:
Stekta grodlår med pumpaklyftor (kycklinglår med paprikakryddad potatis) och till detta dracks det Pumpajuice (multivitamin dryck), Honungsöl (ofiltrerad äpplejuice), samt Drakblodsjuice (svarta vinbärssaft). Juicen var upphälld i tillbringare, så det är viktigt att hitta den rätta färgen för att få ungarna i rätt stämning.

Till efterrätt serverades Trollkars muffins. Idén har jag hittat här. Ta vilket muffins recept som helst, som räcker till det antal barn du har på kalaset. Du behöver lika många rån, som du sticker ner i muffinsarna. Ca 75 g mörk choklad + 25 g matolja smälter du ihop och penslar på rånen, dekorera valfritt.

Ordna en trolldrycksutställning och till denna behöver du en massa glasburkar. Ettiketterna har jag hittat här och här. Fler lablar och märken kan du hitta här. Vi fyllde glasburkarna med sådant vi hade hemma och döpte till något läskigt.

Råttmjälte - Torkade mullbär
Fladdermaskar - Kokta bucatini eller bavette i sörja av vatten och ketchup
Polyjuice Elixir - Smoothie på bananer med linfrön
Ormblod - Svartvinbärssaft outspädd
Skeleto-väx - Mjölk
Trolltänder - Marshmallows
Varulvständer - Svarta eller gröna kardemummakapslar
Fladdermusögon - Blackeye bönor
Blodigelsaft - Bläckfiskbitar i eget bläck
Kärleksdryck - Vatten med en droppe svartvinbärssaft (skall bli rosa)
Sanningsserum - Äppelcidervinäger
Torkad draklever - Torkade stensoppar
Dyngbaggar - Torkade dadlar
Torkade akromantel spindlar - Torkade trattkantareller
Hippogriffögon - Coctaillök

Sedan hade vi ju lekar också. Ungarna delades in i lag efter sina hus och fick därefter samla poäng.

1) Trollformellära (gissa vad som finns i lådan):
Ta en skolåda och gör ett hål på sidan så att ungen kan ta sig in i den med handen. Klä lådan i något neutralt papper.

Låda 1 var fylld med resterna av marshmallows som jag sprayat med vatten (mjukt och slemmigt) och låda 2 var fylld med pastaskruvar (knottrigt, insekter). Ungarna får slå med sina trollstavar mot lådorna och gasta trollformler i hopp om att det som finns därinne skall förvandlas till något annat. Ungarna får 5p för att de vågade stoppa in handen och 5 poäng om det kunde gissa vad det var i.

2) Förvandlingskonst (forma djur med leklera):
Dela ut leklera till varje hus. Inom laget bestämmer ungarna vilket djur de skall förvandla (forma) av leran. Varje person i laget får 15-20 sekunder på sig att forma innan nästa person tar vid.

Lagmedlemmarna skriker trollformeln Fera Verto medan lagmedlemmen formar i hopp om att den verkligen skall förvandlas. Varje lag får 5p om förvandlingen liknar djuret de bestämt. Lagledaren skriker "5 poäng till Gryffindor", för att göra leken så Hogwarts aktig som möjligt. Idén till denna leken hittade jag här.

3) Fånga draken
Ställ upp varje hus på var sitt led. De håller varandra i axlarna. Den som står först är huvudet och den som står sist är svansen. Svansen skall ha en strumpa fäst på baken innanför resåren på byxorna.

Leken går ut på att försöka få tag på så många svansar som möjligt från de andra lagen och samtidigt försöka undvika att få sin egen svans tagen. Det är endast huvudet som får ta tag i svansen. När man har blivit av med sin svans är leken slut. I och med att leken går väldigt fort, fick vi köra bäst till tre. Idén till denna leken hittade jag här.

4) Hitta drakägget (skattjakt):
Här ordnade vi med lite Hogwarts inspirerade skatter och satte upp ett poängsystem. Skatterna gömde jag i gamla påskägg (Drakägg) som jag sparat, lindade in äggen i aluminiumfolie och gömde lite överallt i huset.

Varje lag fick en karta på vårt hus. Kartorna hade jag färgat med kaffe. Kartan är handritad och därefter kopierad. Därefter veks kartan ihop till en Marodörkarta och på står det skrivet: Måntand, Slingersvans, Tramptass och Tagghorn. På kartan fanns markerat med röd tramptass var skatten finns gömd. Jag delade in huset i 4 olika delar så att ungarna fick leta på 4 olika ställen. När de hittat alla sina skatter fick de komma och hämta sista ledtråden (Hedvig).

Hela laget måste ta sina trollstavar, rikta dem mot kartan och gasta: Jag svär högtidligt att jag har något rackartyg för mig. Därefter börjar skattjakten.

Gör många skatter! Ungarnas Hedvig fick vara bästa priset och henne fick vi gömma på ett riktigt svårt ställe. Vill du göra en så tvättäkta karta som möjligt, så finns en nedladdningsbar version här med instruktioner på hur man viker ihop den.

5) Häxlimbo
Vi använde kvasten till limbo. Alltid uppskattat att avsluta med lite musik.