Någon gång vid den här tiden förra året insåg jag att bloggen nog har gjort sitt för mig. På denna dagen är det exakt 4 år sedan jag startade bloggen och när jag bestämde mig för att jag om ett år skulle avsluta bloggandet, så kändes det som att det var på tiden att jag fattade det beslutet och det kändes som en liten lättnad.
Att blogga är lite som att ta hand om ett barn. Trots att jag har valt att ha en "ful-blogg" utan snygga fotografier, med upplysta bakgrunder och bortretuscherat tallrikskladd, så tar det faktiskt ändå tid att hålla den vid liv. Jag har använt mig av listor på sådant som jag vill publicera, som gamla kroatiska recept och detta har jag varvat med mitt intresse för att göra allt från grunden själv ihop med bakningen. Detta har ibland resulterat i att familjen har fått äta kroatiskt 5 dagar i streck och att jag sedan repeterat några av recepten veckan därpå, just för att de inte blev så bra som jag tänkt mig och behövde justeras till perfektion.
Sedan när de mörka vintermånaderna kommit så har jag fått vrida på dagljuslampan i mitt lilla bibliotek och ärligt talat, så har detta gått mig mest på nerverna. Att springa med tallriken för att hitta rätt ljus att fota i...nä, jag är ingen fotograf. Jag önskar många gånger att ni kunnat vara med och känna doften och smaken - för ett fotografi förmedlar kanske bara 10% av hela upplevelsen. När det kommer till mat är en blogg kanske inte bästa forumet. Min glädje för mat har varit det viktiga, men i en blogg är det så klart viktigt att kunna förmedla detta med ett fotografi, för mötet mellan mig som bloggare och er läsare är ju trots allt inte vid matbordet.
Nu anser jag att min blogg har blivit stor nog att klara sig själv. Den kommer finnas kvar som en receptbank, där ni kan leta efter mejeri recept, brödrecept och kroatisk mat, men jag kommer inte längre fylla på med nytt. Man har tidigare kunnat kontakta mig privat via en länk i bloggen. Denna funktionen tar jag bort. Man kommer kunna fortsätta kommentera i inläggen och jag kommer läsa dem och svara om man har frågor.
Självklart kommer jag inte sluta laga mat och experimentera, men nu vill jag göra det i egen takt utan att behöva tänka på att bloggen behöver uppdateras. Jag vill ge plats åt mina andra passioner. När man är den lite husliga typen, så är det ganska skönt att ha sådana som går att utveckla på hemmaplan. Jag älskar att både sy och sticka och det är just dessa två som har börjat ta mycket mer plats i mitt liv det sista året.
Nu lämnar jag över bloggen i era trygga händer. Använd den väl och slit den med hälsan. Jag hoppas att den förgyller många fina möten vid matbordet och inspirerar er till att prova nytt.
Er tillgivna Dalmatian Mom, Sandra.
