Hemmagjord filmjölk

Vi brukar göra hemmagjord filmjölk ganska ofta, varvas mellan yoghurt eller fil, men någon sorts kultur har vi alltid i kylskåpet. Har man väl provat göra fil själv är man fast. Min 7-åriga mjölk och ost älskande dotter förklarar att det smakar som fil fast med kolsyra. Det är precis så det känns i munnen, bubbligt, syrligt och gott. Filmjölk innehåller bakterierna Lactococcus lactis och Streptococcus Leuconostoc. Den optimala temperaturen för bakterietillväxt för Lactococcus lactis ligger vid 33,5°C (Källa) och för Streptococcus Leuconostoc mellan 18-22°C (Källa). Råden jag tidigare fått var tre olika: att värma mjölken till kokpunkten, till 80°C och även till fingervarmt. Hemma har vi kört på fingervarmt, för att jag helt enkelt inte orkar stå och vakta vid kastrullen någon längre stund. Det fick helt enkelt bli ett experiment för att se vilken uppvärmningsnivå som är optimal.

I den blå tillbringaren har jag värmt upp mjölken till fingervarmt (som är nära nog 33,5°C i min värld). Det ligger en skvätt fil från föregående tillverkning i botten och jag bara vispar till den lite och lägger plastfolie över. Det brukar räcka med 1-2 msk per liter mjölk. Jag använder opastöriserad mjölk från bonden (funkar lika bra med vanlig mjölk från affären).

I den mellersta termosen finns mjölk, som är uppvärm till 80°C. Jag har därefter låtit den svalna till rumstemperatur, ca 20°C, hällt i lite fil, rört om och på med locket.

I termosen längst till höger finns mjölk, som är uppvärm till kokpunkten. Jag har därefter låtit den svalna till rumstemperatur, ca 20°C, hällt i lite fil, rört om och på med locket.

Detta fick stå i rumstemperatur och gotta till sig under natten (exakt 8 timmar).

På morgonen var det fil i den blå tillbringaren. Den fick flytta in till kylen.

Det var även fil i 80°C termosen. Den fick också flytta in till kylen.

I 100°C termosen var det ingen fil, utan såg mest lika blaskigt ut som dagen innan. Jag lät den stå kvar i rumstermperatur och gick till jobbet.

8 timmar senare (16 timmar efter mix of milk) var det fil även i 100°C termosen.

Filen som sattes vid 37°C fick den lösaste konsistensen. 

Den smakar bubbligt och mycket gott. Den är mycket tjockare än mjölk.

 Filen som sattes med mjölk som värmts till 80°C och ympades vid rumstemperatur 

hade fått en något tjockare konsistens. Smakar lika bubbligt och gott som ovan.

Filen som sattes med mjölk som värmts till 100°C och ympades vid rumstemperatur 

hade fått den tjockaste konsistensen. I och med att den har stått i rumstemperatur 

så länge som ovan prover, var den också dubbelt så bubblig. Gott och syrligt.

Man skall även kunna göra filmjölk utan att ha någon filmjölk som grund, genom att använda två sorters växter.

Tätört. Bildkälla

Den ena heter Tätört (Pinguicula vulgaris). Denna är vanlig i hela Sverige. Den blir 5-20 cm hög, vanlig vid: stränder, flarkmyrar, fukthedar, kalkkärr och körvägar*. Även släktingarna Fjälltätört och Dvärgtätört har samma egenskaper i sina blad.

Sileshår. Bildkälla

Den andra arten är två typer av Sileshår (även kallad Daggört): Rundsileshår (Drosera rotundifolia), samt Storsileshår (Drosera anglica). Båda sorterna är mycket vanliga i hela Sverige. De blir 5-20 cm höga, vanliga vid: myrar, fukthedar, sjöstränder, gungflyn och mosshöjder*.

Kärlet man skall tillreda filen i skall gnidas in med växtens blad, eller så bryter man växtens blad och låter dem flyta med i mjölken, vartefter man silar filen innan man äter. Det är inte vetenskapligt bevisat att det här fungerar, men det får bli ett annat hemma experiment. Läs mer här.

*Fakta från Svensk Fältflora av Bo Mossberg/Lennart Stenberg.