Ekologisk kyckling

Vi äter förvånansvärt lite kyckling i vår familj. Detta har delvis med att göra att vi regelbundet köper vilt från jägare och kött från gårdar. Faktum är att jag gärna hade ätit kyckling och höna oftare, om de bara var uppfödda på ett bra sätt. Den vanligaste butikskycklingen smakar inte mycket, köttet är fluffigt som bomull och benen går av bara man närmar sig med kniven.

Ni som har sett dokumentärer på TV om dessa stackars kycklingar som bor på varandra, vadar i sin egen skit och får benen avbrutna av sin egen kroppstyngd, föstår nog vad jag menar med uppfödda på ett bra sätt. Att man blir vad man äter är inget nytt och det är väl den främsta orsaken till att kycklingköttet håller så låg kvalité. På Jordbruksverkets hemsida kan du läsa mer om vad för mat de ekologiska kycklingarna får och annat om ekologisk produktion.



Ekologisk kyckling. Kryddad med salt, peppar och lite paprika ihop med rotfrukter. Enkelt och gott.

Bosarps kycklingen tycks vara den enda ekologiska (KRAV-märkta) varianten som säljs i butiker idag. Att äta denna kyckling känns för min del som att äta riktigt kött. Köttet är mört, saftigt och smakar verkligen kyckling!

Det är tråkigt att det endast är en enda ras av kycklingar som säljs till till oss konsumenter. Den med vita eller bruna fjädrar, som heter Lohmann.



Att det finns betydligt fler raser kan man läsa till exempel här på Kackel. Det hade varit spännande att smaka på annat. Man kanske hade hittat en egen favorit.