Visar inlägg med etikett Italienskt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Italienskt. Visa alla inlägg

lördag 29 juni 2013

Fransk, schweizisk och italiensk maräng - hur man!

Det här med maränger kan vara en djungel och här har jag försökt samla ihop en överblick med instruktioner på hur man går tillväga när man gör de tre olika marängerna. Att de dessutom har olika användningsområden gör det lite lättare att välja vilken man skall ha till vad.

Nedan utgår jag i alla tre instruktionerna från 150 g äggvita (ca 4 st) och 300 g strösocker. Det är också vanligt att man har i en nypa salt och saft från ½ citron för att få bättre stabilitet i sin maräng - detta är dock inte nödvändigt.

Fransk maräng
Den franska varianten är den mest porösa och lämpar sig därför bäst till suffléer och krämer. Jag använder den alltid till att göra små mini-maränger av - ni vet sådana där man har till marängsviss, just för att de blir så luftiga. Detta är den enklaste varianten av maräng då den inte behöver värmas medan man vispar. Se bara till att äggvitorna är rumstempererade innan du börjar.


Väg upp äggvita och socker och tillsätt salt och ev. lite citronjuice. 
Det är inte nödvändigt att tillsätta socker lite i taget. Vänd ner allt.

 Sätt igång att vispa.

 Vi är ute efter stabilitet och efter 5 min vispning är marängen fortfarande för rinnig.

Efter 10 minuter ser man formar och det formas toppar, men de kollapsar ganska snabbt. 
Denna konsistens lämpar sig för sufflén.

Efter 15 minuters vispning formas toppar som inte tappar form. 
Marängen har blivit fast och fin och nu kan du börja spritsa mini-maränger.

Dessa är spritsade i storleken 3 cm i diameter. Smeten räcker till ca 60 st mini-maränger. Dessa torkas i ugnen på 90°C i ca 3 timmar. Se till att öppna ugnsluckan då och då för att släppa ut fukt då fukten gör att marängen inte kan torka ut. Börjar marängerna få färg, sänker du temperaturen ytterligare. Aldrig temperatur vid 100°C eller över! Vänd marängerna uppochner den sista timmen, för att säkra dig om att de även torkar ut på undersidan. Låt dem gärna ligga kvar i eftervärmen i ugnen.

Se mitt recept på Pavlova för hur du gör en tårtbotten med denna typ av maräng.

Schweizisk maräng
Den schweiziska varianten ger den mest kompakta marängen. Här värms äggvita och socker försiktigt på ett vattenbad, medan den uppnår sin täta och glansiga konsistens. Denna maräng passar perfekt till tårtbottnar, eller kakdekoration (brynt maräng). 
Väg äggvita och socker i en skål (gärna metallisk eller glas), tillsätt salt och 
citronjuice och ställ skålen ovanpå ett vattenbad.

 Låt vattnet sjuda i kastrullen medan du vispar i skålen med en elvisp.


När marängen börjar bilda mönster mäter du temperaturen med en stektermometer 
någonstans mitt i skummet. När marängen har uppnått 55°C är den klar.

Marängen kommer kunna bilda fasta toppar, som inte faller ihop. Ta bort marängen 
från vattenbadet och fortsätt vispa tills marängen har svalnat. 

Dekorerar du bakelser är det bara att använda en tyll, eller en sked och ev. bryna lite lätt i ugnen på ca 150°C, med ett vakande öga så att det inte bränner. 

Se mitt recept på Vacherin för hur du gör tårtbottnar.

Italiensk maräng
Denna varianten är den mest komplicerade. Äggvitor möter sockerlag och alla har väl någongång misslyckats genom att hitta kristalliserade sockerdroppar i ett misslyckat äggviteskum? Den italienska varianten är den mest stabila och skall vara perfekt för macarons, krämer, mousser, semifreddo, eller som kakdekoration.

Förutom äggvita, socker, citronjuice och salt ingår även 75 g vatten i receptet.

Börja med att väga upp socker och vatten i en kastrull. Låt koka och håll koll på 
temperaturen med hjälp av en termometer. Rör inte i sockerlagen, detta kan göra 
att den kristalliserar sig. Temperaturen skall ligga på 116°C när den är klar. 

När sirapen har uppnått 100°C kan du börja vispa dina äggvitor ihop med citronjuice och nypan salt. 
När äggvitan har blivit hård, har sirapen antagligen uppnått sin korrekta temperatur. 

Tillsätt lite sockersirap i äggvitan och vispa hela tiden med en elvisp. Se hela tiden till så att inte sirapen kladdar på visparna, då risken finns att den fastnar där och bildar kristaller. Fortsätt tillsätta sirap och vispa tills allt är ivispat. Marängen kommer öka i volym och bli glansig.

Vispa nu marängen tills den har svalnat (rumstemperatur). 
Marängen skall kunna bilda toppar utan att de kollapsar.

Detta är vad jag menar med stabil maräng. Här har jag huggit ut en bit med slickepotten 
och den sitter fast som berget utan minsta antydan att lossna eller tappa form.

Dekorerar du bakelser är det bara att använda en tyll, eller en sked och ev. bryna lite lätt i ugnen på ca 150°C, med ett vakande öga så att det inte bränner.

Se mitt recept på Citrontarteletter med italiensk maräng för att se slutresultatet.

Att vända ner i socker i äggvitan
Bläddrar man i äldre kokböcker kan man ibland träffa på maräng recept där det instruktionerna står att man skall vända ner sockret (florsockret) i den färdigvispade äggvitan. Denna typen av maräng är dömd att misslyckas. Den blir fullkomligt porös och ostabil.

Kokbok från 60-talet: visar hur man gör Meringues genom att vända i socker.
Från La Pâtisserie est un jeu d'enfants av Michel Oliver.

lördag 22 juni 2013

Ruccola pesto


Det är inte för inte som ruccolan kallas för senapskål i Sverige. Den butiksköpta ruccolan har ingen smak värd namnet, men den hemmaodlade är en riktigt pepprig liten rackare. Ruccolan tar ungefär 1 månad på sig från sådd till skörd. Den har så bråttom att släppa ut sina blommor, att man får vara snabb med skörden. Så fort bladen börjar bli lagom stora får man plocka, för rätt vad det är börjar bladen bli tre blad på samma stjälk och så kommer blommorna. På Det Gröna Skafferiet är den här månadens Säsongens Bästa den egna skörden och då har jag bestämt att det får bli ruccolan som får bli ingrediensen.



Ruccola pesto

70 g ruccola sallat

70 g naturella pistagenötter
100 g finriven pecorino ost
1 vitlöksklyfta
1½ dl olivolja
(ev. ½ dl vatten)
salt


Se till att få tag på osaltade/naturella pistagenötter, gärna utan det hårda skalet. Lägg pistagenötterna i blöt över natten. De kommer ha svällt upp märkbart. Koka upp pistagenötterna, låt sjuda ca 5 min och spola dem sedan i kallt vatten. Ta av det bruna skalet.

Lägg alla ingredienserna i en bunke. Se till att osten inte ligger överst, utan i något mellanlager innan du sätter igång stavmixern. Osten kladdar gärna fast i rotorbladen och då får man pilla loss. Skulle massan bli för trög tillsätter du lite vatten. Smaka av sältan.

Ruccola pesto kan du vända ner i kokt pasta, eller lägga som täcke på ugnsbakad fisk enligt nedan.

torsdag 20 juni 2013

Hemmagjord pesto

 Jag och min man ägnade en hel sommar att prova köpe-pesto. Vi befann oss nämligen utomlands där det varken fanns basilika, eller pinjenötter att tillgå. Sugna på pesto var vi, så vi köpte minst 5 olika sorter, men samtliga hamnade i soporna. Hade varit bättre att avstå. Denna pesto hamnar endast i munnen och ner i magen. Passar till pasta, på fisk, eller som en klick på en god soppa med vårprimörer.
Den egenodlade basilika ryker i ett nafs.
Pesto

25-30 g färska basilikablad
1 vitlöksklyfta
50 g pinjenötter
100 g finriven parmesanost
1½ dl olivolja
salt
peppar

 Rosta pinjenötterna så att de får lite färg. 

Fyll en mixerskål med alla ingredienserna. Se till att parmesanosten inte hamnar 
överst mot rotorbladen på stavmixern, för då blir det stopp och kladd. Smaka av sältan.

onsdag 19 juni 2013

Hemmagjorda Ravioli med ricottafyllning

Min pastamaskin kan endast kavla smala längder, vilket innebär att kaveln kommer fram när jag skall göra ravioli. Det är lite pilligt, men mycket roligt att göra egna pastakuddar. Jag passar på när regnet öser ner och jag känner mig lite rastlös.

Ravioli med ricottafyllning - 4 pers/ca 20 pastakuddar

1 sats pastadeg

Fyllning:
200 g ricottaost
6 skivor skinka
salt
peppar
basilika/oregano

Sås:
1 sats tomatsås
+ extra basilika/vitlök/ev. chili

 Börja med att kavla ut degen och kavla den tunt. Det gör ingenting om
kanterna blir fula och tråkiga. Detta kommer ändå skäras bort.

 Gör i ordning fyllningen genom att hacka skinkan och rör ihop den med ricotta. Smaksätt med salt och peppar och gärna lite basilika eller oregano. Klicka ut fyllningen, med ca 5 cm mellanrum.

 Pensla med vatten på pastadegen...

 ...så att det övre pastalagret lättare fäster på det undre. 
Dra med fingrarna lätt runt bullen, undvik rynkor och luftbubblor.

Använd gärna stansverktyg att göra rundlar eller fyrkanter med. Du kan stansa med ett glas, 
skära med en sporre, stansa med pepparkaksformar etc.

 Dessa ravioliverktyg är inköpta i Italien.

Koka ravioli i ca 8 minuter. Servera med lite god tomatsås till, välkryddad med basilika och örter.

tisdag 18 juni 2013

Hemmagjord pastadeg

Att göra egen pastadeg är egentligen inte svårt. Det svåra är att känna sin deg och veta vad som är tillräckligt smidigt. Degen skall vara något torrare och tyngre än en pepparkaksdeg, men ändå smidig. Jag har ägnat mycket tid åt att testa mig fram med olika mjölsorter och jag vill inte rekommendera att man enbart gör pastadegen på durumvetemjöl, för det blir alldeles för grovt. Bästa resultatet är om man blandar durum och vetemjöl ½ var. Jag vill absolut inte kalla mig expert, men den här pastadegen blir mycket god. Om alla bitarna inte blir raka, runda och snygga - vem bryr sig.
Hemmagjord pastadeg - ca 4 port

150 g vetemjöl
150 g durumvetemjöl
3 ägg
1 liten skvätt olja
1 liten skvätt vatten
Väg mjölet i en skål. Knäck i äggen, skvätt i lite olja (ca 1 msk) och knåda den ganska torra degen. Tänk "trögare än en pepparkaksdeg". Om degen fortfarande inte vill suga upp allt mjöl skvätter du i lite vatten. Degen får inte bli mjuk - för då kommer den bli för kladdig och fastna i pastamaskinen, eller på bakbordet. Om du har barn vet du säkert hur leklera känns - ungefär så skall degen kännas. Typen av mjöl du använder bestämmer mängden olja och vatten, så känn dig fram.

Lägg nu degklumpen i en plastpåse och låt vila i kylskåpet i minst 30 minuter. 
Ibland gör jag degen flera dagar i förväg. Man kan också frysa den.

När degen har vilat drar du loss en bit - ca 10 cm lång. Forma till en slät korv, platta ut, 
doppa i lite durummjöl och dra igenom pastamaskinen. Om du kavlar på bordet - 
se till att ytan är mjölad och du kan lätt ta en större bit att kavla.

 Du kan göra tagliatelle.

 Tunna spaghetti, Capelli di Angeli (supertunna soppnudlar - se ovan), eller lasagneplattor.

 Maltagliati - fulbitar, av den sista degbiten.

Och glöm inte låta den färdigkavlade degen torka 15 min på en pinne, 
stolsrygg, eller vad du har så att inte bitarna börjar klibba. 

Koka pastan i rikligt med saltat vatten. Tagliatelle behöver koka ca 5-7 minuter.

söndag 16 juni 2013

Pollo Diavola

Pollo Diavola, eller djävulskyckling, har fått sitt namn efter att den grillades på öppen eld, där elden fått slicka på kycklingen. Jag satte mannen på att grilla kycklingen, vilket han gjorde under höga protester ("kyckling är jobbigt, fan den kommer bli bränd, kan vi inte bara äta fläskkarré..."). I det här fallet gör det inget om skinnet blir lite bränt, tycker jag, man skall kunna se att elden har slickat lite på den. Annars kan man ju lika gärna lägga den i ugnen.
Pollo Diavola - 8-10 pers

2 kycklingar
2 chili
2 stora salviablad
1 citron
2 vitlöksklyftor
1 dl olivolja
½ dl salt

 Hacka ihop örterna.

 Riv ner citronskal och tryck ut juicen. Häll på olivolja.

 Klyv kycklingen på ovansidan, tätt utmed bröstbenet.

 Tryck ut sidorna - låt benen knaka.

 Gnid in med salt på alla sidor. Klicka sedan över marinaden på alla sidor. Låt marineras i kylen några timmar. Låt grillas tills du kan dra lårbenet ur led genom att bara lätt vrida på det.

fredag 7 juni 2013

Pizza Bianca Romana - Romersk Focaccia

I april besökte jag Rom med familjen och betraktade deras tunna focaccior, som de också kallar för pizza bianca. Marknaden jag handlade på hade faktiskt inget särskilt stort utbud av bröd utan sålde mest plåtstora pizza bianca, som de snällt frågade om de fick skära ner så att de kunde få plats i påsen. Mitt oslagbara recept på Foccacia med levain, får nu konkurrens av en tunnare variant med jäst. Grundreceptet är baguett receptet, men något blötare. En romersk pizza bianca skall ha stora blåsor så att man lätt bara kan dra isär brödet och stoppa lite prosciutto emellan.
Pizza Bianca Romana - 1 plåt

Poolish:
500 g vetemjöl
500 g vatten
1 nypa jäst

Bakningen:
175 g mjöl
2 msk olivolja
20 g salt

Nyp en bit jäst och rör ut med lite av vattnet. Tillsätt resten av vattnet och vetemjölet.
Vispa tills det får en konsistens av en våffelsmet (något tjockare än pannkakssmet).

Låt jäsa i ca 12 timmar, eller till dubbel storlek.
 Bubblig och fin, redo att bli bröd.

Tillsätt mjöl, olivolja och salt. Knåda degen kort så att den blir glansig och fin. Låt jäsa 3 timmar och vik degen efter varje hel timma.Ta fram en ugnsplåt och olja in den med ca ½ dl olivolja. Vänd upp degen på plåten och dra ut och tryck ut den med fingrarna. Låt jäsa ca 1½-2 timmar.

 När degen har jäst klart är den full av luftbubblor. Se nedan för närbild. Detta blir man lycklig av!
 
Salta ovansidan med lite havssalt. Grädda i ugnen på 250°C med en vattenfylld 
ugnsfast form i botten. Brödet är klart efter ca 20 minuter.

 Jag hann inte mer än att vända ryggen till så hade familjen varit framme och rivit av bitar.
 Dekorera gärna lite mer generöst än vad jag gjorde med tex rosmarin, 
som ger en fantastisk smak till brödet.