Bröd – hur det hela började

Hösten 2008 slutade jag helt köpa bröd i butiken. Fram till detta bakades det bröd någon gång i månaden. Butiksbrödet var helt enkelt inte gott och smakade sågspån. Själv är bäste dräng, tänkte jag och så kavlade jag upp ärmarna och började baka regelbundet. Det tog nog ytterligare någon månad innan jag också hörde talas om surdeg och att jag vågade mig på att börja baka med den. Det blev flera misslyckade försök innan jag hittade bra instruktioner (se här).

Bilden ovan är från den 2 mars 2009, mina första lyckade surdegsbröd. Jag blev så lycklig över att degen över huvud taget lyfte utan minsta butiksjäst i degen. Månaderna som följde kantades av både lyckanden och misslyckanden, men framför allt av stor brödlycka. Jag hade kunnat vara bekväm och köpt bröd i butiken och fortsatt stoppa i mig något som varken smakar eller har någon karaktär, men varför? Livet är för kort detta och vem blir inte lycklig av att känna doften av nybakat bröd? Ja, knappast de stackarna som sitter vid maskinerna på stor-bagerierna och ”bakar bröd med kärlek”.

Surdegen utvecklar brödets arom och konsistens, håller brödet färskt längre. Genom att näringen tas upp långsammare av kroppen får man en jämn blodsockerhalt. Det sker ett ökat upptag av vitaminer och mineraler, så som järn och zink. Dessutom ger surdeg ett bröd med lägre GI. Du kommer kanske att misslyckas i början, men att misslyckas innebär bara att det blir bättre nästa gång. Nöj dig inte med skiten från fabriken. Baka själv - det är du värd.

Mjöl leverans

Jag köper mitt mjöl från Lögens kvarn. De både odlar sitt spannmål och maler det själva. Mjölet är krav märkt och innehåller inga tillsatser. De flesta yrkesbagare rekommenderar att man använder stenmalet mjöl, men det är något svårare att få tag på, då det inte är många kvarnar i Sverige som maler på det sättet. Lögens kvarn maler med valsar och vill du veta mer om dem så läs här.

I dagarna blev det mjöl leverans. Ni förstår att jag måste bunkra ordentligt för att min käraste hobby skall kunna pågå utan avbrott. Ve o fasa om någon mjölsort skulle ta slut.

Förrådet i garaget är nu fyllt med gott mjöl.

Det blir mest vanligt vetemjöl, även om jag bakar danskt rågbröd då och då...som inte är lika populärt bland de övriga famljemedlemmarna. Jag upplever att om man tillsätter någon deciliter rågmjöl till vetedegen får man mer krut i jäsningen, samt ett godare och nyttigare bröd.

Nyårsbuffé

GOTT NYTT ÅR!!!

Hoppas att ni hade ett festligt nyårsfirande. Själv har jag slitit hårt i två dagar i kroatiska klubbens kök ihop med andra matglada, för att ordna inför klubbens nyårsbuffé. Det blev naturligtvis fest och dans långt inpå småtimmarna, men det är mycket att förbereda inför en sådan här tillställning.

Här kommer lite bilder på själva förberedelserna och även på buffébordet.

  Heta diskussioner om hur en sarma skall vikas. Varje husmor har sin metod.

 Stor kastrull som skall fyllas.

 Ugnen är på hela dagen med en massa goda stekar.

 Gröt-maestro gör den smaskigaste risgrynsgröten...

 ...och gubbarna kommer och smakar av.

 Champinjoner som skall marineras med olivolja och vitlök.

 Ägghalvor garnerade med kaviar, en vacker förrätt.

 Upplägg av skinka

 Upplägg av pršut och lite olika torkade korvar.

 Mozzarella med tomat och basilika.

 Här paneras kyckling.

 Tuppen i köket skär upp grillade revben.

 Nu dukas buffébordet upp.

Boktipset - läs innehållsförteckningen

När Mats-Eric Nilsson släppte sina två böcker Den Hemlige Kocken och Äkta Vara läste jag dem omgående och insåg att jag kände mig lurad. Visst hade jag koll på att korv nog inte är det bästa att ge barnen, att light drycker bara smakar metall och att pås-såser bara borde förbjudas. Men varför? Här fick jag svar på allt och bara genom att vända på förpackningen och läsa den många gånger finstilta innehållsförteckningen så kunde jag ju ha informerat mig själv. Var jag tvungen att köpa en bok och få någon att peka ut det för mig?

Det första jag gjorde var att gå igenom matförrådet. Jag ville bara slänga bort allt som jag inte längre ville klassa som mat. Det blev inte så mycket, som tur var, men nu skulle jag få med min man på banan som bara INTE KAN LEVA utan sin hamburgerdressing eller sin grillkrydda. Så vad gjorde jag? Jag lärde mig laga alla hans favoriter och även om han inte har min militära disciplin på tillsatserna, så har även han blivit mer uppmärksam.

Jag har några kollegor på jobbet, som brukar säga "lite skit rensar magen", men lite skit här och lite skit där, blir i slutet på veckan ganska mycket skit. Vi vet om att maten påverkar vår hälsa. Vi kanske skall sluta jaga fettet och sockret. För tar man bort det ena eller det andra så måste man tillsätta skit för att få det att smaka något

Några små avvikelser blir det ibland och jag skulle aldrig avböja att äta mat hemma hos någon, även om de bjuder på falukorv och fiskpinnar. Dock kanske jag avstår från prinsesstårtan...

Om du inte redan har börjat fundera på detta, så vill jag tipsa dig om att läsa böckerna, titta på innehållsförteckningarna och bojkotta fuskvarorna.

Chirimoya

Man skulle kunna tro att detta är drakägg. Den här knytnävsstora frukten heter Chirimoya och skalet ser nästan ut som fjäll. Jag hade aldrig sett den förut och har nu provsmakat.

Påminner lite om päron, men det är mycket mjukare. Saknar syra helt, men det finns lite dämpad sötma. Smakar nästan lite mannagrynsgröt/honungsmelon...

Nja. Passar kanske ihop med chokladmousse eller i fruktsallad, men i övrigt ingen smaksensation. Peruanerna får gärna behålla den ifred.

Julaftonsmaten

Mycket kretsar runt mat vid högtider. Maten förenar människorna vid bordet, förhöjer stämningen och sprider en känsla av belåtenhet. Så här på julafton äter vi lättare mat (enligt den katolska fastan) och inväntar Jesus födelsedag. Vid midnatt önskar vi varandra God Jul och kastar oss på julskinkan. Allt för att nästa dag kunna vräka i oss ännu mer...

Svärmor och svärfar har som vanligt slått på stort. Här kommer lite foton för inspiration.

 Fisk brudet - med hälleflundra och torskrygg.

 Kräftor buzara.

Fisk brudet.

 Stekt liten bläckfisk - lignje.

Efterrätt - frukt i mängder.

Lek med maten - eller?

"Lek inte med maten" brukar de flesta barn få höra från sina föräldrar någon gång i veckan. Efter att ni har tittat på detta kommer ni kanske tänka om. Den här killen måste ha haft mycket överseende eller tålamodiga föräldrar. Matfotografen Carl Warner har jag följt i några år. Vid första anblicken tror man att det är en oljemålning man tittar på och så inser man att det är mat...mat i stora lass!

 

Läs gärna artikeln om honom i The Daily Mail

Och kika gärna på hans hemsida här. Fotona är rena rama njutningen.

Alla fotona i det här inlägget är fotade av Carl Warner. Jag kommer kanske bli halshuggen för att jag publicerar dem här. Men jag tar ju på inget vis åt mig äran. Jag vill bara spread the news om hur fantastiska hans foton är och var passar det väl bättre än i en matblogg.

 

Älgen är här!

Lycklig är den som känner en jägare! Igår fick jag ett samtal från jägaren, som meddelade att han nu hade skjutit en älgkalv åt mig. Den har hängt i några dagar, så när jag kommer och hämtar den är den mör och fin och framför allt styckad. Älgen är ett stor djur och även om det är en kalv, så är det i mastigaste laget för lilla mig. Den här kalven vägde 60 kilo. Enbart köttet landar på ungefär 25-30 kilo.

 Några små benpipor har jag fått nedsågade. Perfekt till buljonger.

 Första gången jag får en lever och denna kommer inte från kalven utan från ett djur han sköt tidigare under dagen. Den var fortfarande ljummen när jag fick den. Levern delar jag i två delar, för den var stor. Jag kommer laga viltpaté av den. Titta vad mörk den är. Ser nästan ut som blodpudding.

En stor påse malet kött...

 ...som jag packar om till middagsstora portionsförpackningar.

Det blir köttbullar, järpar, viltfärsbiffar...

 Här har vi det detaljstyckade. Allt är fint uppmärkt så det går inte att ta fel

och råka koka filén istället för rullen.

 En styck bog.

Troligtvis blev älgen skjuten i den andra bogen (in i hjärtat),

för här kommer lite finputsade diversebitar.

 Innanlåren. Mjukt och fint kött.

 Rostbiffarna. Dessa skall jag spara till lite varmare väder så att vi kan grilla dem på grillen.

 Fransyskornas öde blir Porterstekar.

 Två fina rullar.

 Yttelåren är stora muskler på en älg.

 Och ryggbiffarna är rätt långa de också.

Älgfiléerna putsas från senor.

Nu tror jag att vi har kött så att vi står oss en bra bit framöver.