Tunnbröd - Dalarna

Det har blivit dags att baka lite i Dalarna. Jag har fått två recept från Mora trakten utav min kollega Christina Brygt. Det är hennes mamma Monica, som har varit snäll och satt ihop dessa. Just receptet nedan innehåller inget jäsmedel. Bröden blir lite sega av potatisen och låter man dem stå framme blir de likt knäckebröd - hårda och knapriga. Fin smak tyckte ungarna.

Originalreceptet går så här:

Dag 1) Potatis kokas med skal och mycket salt cirka 45 min. Skala när potatisen är varm. Täck med handduk.
Dag 2) Mal potatisen. Blanda lite potatis med kornmjöl och rågsikt. Arbeta ihp väl. Gör lite deg i taget. Baka ut tunt. Krusa. Grädda i vedeldad bakugn eller på häll. 
Kan inte göra ett recept på hur mycket man tar. Allt är på känn.

Tunnbröd Dalarna - 6 st

500 g mjölig potatis
200 g rågsikt
50 g kornmjöl
(½ dl vatten)
10 g salt

Koka potatisen så att den är genomkokt. Låt svalna. Skala och pressa potatisen genom en potatispress (jag tar inte fram köttkvarnen för detta). Blanda ihop potatis med båda mjölsorterna, samt salt. Om degen blir väldigt smulig kan du tillsätta lite vatten för att få ihop degen. I och med att potatisen kan innehålla olika mängd vätska kan det vara svårt att beräkna exakt mängd mjöl.

Kavla ut degen på mjölat bakbord, krusa och stek i gjutjärnsstekpanna. Vill du ha mjuka bröd travar du dem på varandra och lindar in med en duk. Vill du ha knapriga bröd låter du dem svalna på galler.

Päronsylt med vanilj

Jag har lovat mig själv att inte koka någon mer sylt i år, för om det är något jag är bra på så är det att koka mängder av sylt. Faktiskt mycket mer än vad vi gör av med. Är det något som är bra att ha i överflöd, så är det goda konserver och sylt kan man alltid ge bort, eller hur? Svärmor och mamma blir mycket glada när jag kommer med en burk. Ekologiska och italienska Williams päron hittade jag i matbutiken. Snordyra så klart, men jag kunde bara inte motstå. Nu är det verkligen sista koket för denna hösten. Jag lovar...

Päronsylt med vanilj - ca 1½ kg

2 kg mogna goda päron
1 vaniljstång
2 citroner, saften
900 g socker

Skala päronen,  kärna ur dem och skär dem i mindre bitar. Du kommer få ca 1½ kg fruktkött. Skåra vaniljstången och släng ner dem i kastrullen ihop med citronsaften. Du kan även skära av citronskal i tunna längder om du vill ha mer citrussmak. Låt koka upp och låt sedan sjuda på låg värme tills päronen har blivit lite mjuka.

Jag räknar med 600 g socker per kilo frukt. Strö sockret över päronen och låt koka upp igen. Ta upp ev. citronskal och vaniljstång. Mixa päronen till slät mos med en handmixer. Lägg tillbaka vaniljstången. Låt koka på medelvärme tills sylten har uppnått 104°C för rätt konsistens. Mät med en termometer. Så fort sylten är klar häller du upp den i glasburkar (som du tidigare har diskat ur och låtit stå i ugnen på 100°C i minst 30 min) och sätter locket på (som också har diskats och fått stå i ugnen bredvid sin glasburk). Låt nu burkarna stå och svalna och förvara sedan svalt.

Sinjski rižot od prepelica - Vaktelrisotto från Sinj

Staden Sinj ligger i Dalmatiens inland upp mot Bosnien. Det lagas traditionellt mycket vilt i detta skogsrika område och så även vaktlar. Det här fina receptet baseras på en traditionell dalmatisk risotto, med tillägg av mört vaktelkött.

Sinjski rižot od prepelica (4 port)

(Vaktelrisotto från Sinj)

2 vaktlar

1 gul lök

1 msk tomatpuré

3½ dl risottoris

8 dl kycklingbuljong

1-2 msk hackad persilja

salt

peppar

1 näve parmesanost

Skär vaktlarna i mindre bitar. Finhacka den gula löken och stek den mjuk och glansig i en gryta. Salta löken mot slutet och karamellisera. Tillsätt vaktelköttet och bryn lite lätt.

Tillsätt även tomatpuré och rör igenom. Vänd ner riset och häll på lite kycklingbuljong. Buljongen skall tillsättas lite i taget, vart eftersom riset suger upp vätskan. Detta ger en mycket krämig risotto. Riset behöver tillagas i ca 20 minuter och på denna tid blir även vaktelbitarna klara. Smaka av med salt och peppar och strö över persilja.

Servera med parmesanost i, eller på risotton.

Dags att plocka hasselnötter

Jag tror att det har blivit dags att plocka hasselnötter. De börjar bli lite småmogna. Men tänk på att plockning av hasselnötter inte ingår i Allemansrätten. Läs mer om detta på Nautvårdsverkets hemsida. Har du egna buskar kan du så klart plocka hej vilt, annars får du endast plocka det som har falltit ner från trädet/busken. Enligt bondepkraktikan skall man plocka hasselnötter vid månadsskiftet september och oktober. Detta stämmer dock inte alltid. Hasselnötterna är inte alltid mogna just då.

Helst skall man plocka dem när de ramlar av grenen, men då finns risken att de istället ruttnar på marken. Sedan har du ekorrar och andra djur att tävla mot. Pga detta har jag plockat ner de få hasselnötter jag hade att tillgå. Vissa ser lite väl omogna ut, men man kan att äta dem ändå. Skall du förvara dem så lägg dem på tork på lite hushållspapper tills de får sin bruna färg. Detta tar ca 4-5 dagar. Jag smakade några färska när jag precis plockat dem och de smakar mycket gott.

Trattkantareller - hur förvarar man dem?

Trattkantareller är ofta ett säkert kort om man inte hittar någon annan svamp i skogen. I slutet på semptember och ända fram till slutet på november brukar man kunna hitta drivor av dem. För de växer sällan ensamma utan i kolonier. Förra helgen gav jag mig ut i skogen med min 10-åring. Först hittade vi några riktigt torra exemplar och då var jag på väg att vända hem. Det har inte regnat på 10 dagar och de såg verkligen ut att ha stannat i tillväxten.

Vi fortsatte dock längre in i skogen till andra säkra ställen där jag visste att det var ganska mossrikt. Här hade vi större svamplycka. Vart vi än satte ner foten så trampade vi på trattisar. Vi satt i ungeför en timma på ett och samma ställe och bara plockade ner i korgen. Dessa sista exemplar var inte lika torra, men turligt nog inte så blöta heller. Detta gör att det bara var att snagga till foten lite så var de helt rena.

När jag väl kom hem var det bara att lägga upp dem på bakplåtarna och låta torka. Har man riktigt blöt svamp tycker jag att man skall använda en torkapparat och torka svampen ordentligt.

När trattkantarellerna är snustorra kan man förvara dem i en glasburk och de håller länge. Den här burken är sedan två år tillbaka skulle jag tro. När man väl skall tillaga dem tar man en näve och lägger ner i ljummet vatten så blir de mjuka och fina på ca 20 minuter. Glöm inte att använda vattnet som svampspad.

Och trattkantareller kan man aldrig plocka för många av. Tänk vilka fina ätbara julklappar man kan ge bort!

Grillade vaktlar

Grillsäsongen närmar sig sitt slut och i helgen grillade jag faktiskt vaktlar. Man får vara lite försiktigt med de små liven. Skinnet är ganska tunt, så de har lätt för att bränna. Nog ser ni att mina har blivit lite väl uppskattade av elden :). Vaktel smakar inte så likt kyckling, de är mycket mörare i köttet. Jag bestämde mig för en mellanöstern stil. De serveras därför här med Maklobe och grillade grönsaker. Maklobe har jag tillagat ur boken Från Donsökaka till Maklobe i Bergsjön. Jag skulle ha haft med lite yoghurt till, men missade att inhandla detta.

Grillade vaktlar - 4 port

4 vaktlar
örtsalt
1 msk olja

valfria tillbehör

Börja med att dela vaktlarna på hälften med en vass kniv, droppa lite olja på och krydda med örtsalt. Grilla lätt i ca 5-10 minuter indirekt från glöden.

Servera med precis det du gillar till. Gärna stekt potatis, potatissallad, spaghetti med tomatsås etc.

Bokrecension - Självhushållning i praktiken av Maria Österåker

I och med att detta är en självhushållningsblogg, så tycker jag att det vore en miss från mig att inte tipsa er om boken: Självhushållning i praktiken av Maria Österåker. Jag är sedan länge en följare av Maria Österåkers blogg Lev mer på mindre och kände till att boken var på gång i dagarna. När jag väl fått tag på boken sträckläste jag den under tre kvällar. Den var så pass fascinerande att jag till och med hoppade över tisdagens karateträning. I och med att jag arbetar på ett tryckeri, så är första intrycket av boken väldigt positivt. Fin bindning, bra pappersval, som framhäver bilderna på ett lagom framfusigt sätt.

Boken är indelad i sektioner, där man lätt kan bläddra till sådant som intresserar en mer än annat. Det finns kapitel om bygg, odling, mustning, biodling, uppfödning av djur, ostillverkning, konservering av mat, förvaring av mat, tvåltillverkning och mycket mer. Allt du kan tänka dig inom självhushållning finns samlat i denna bok. Det jag fastnade för var hur man kan bygga sig en egen rök och röka kött. En fin presentation om hur slakt går till fick mig att minnas hur det var hemma hos mormor och morfar. Ett kapitel ägnas åt kosmetika och hur enkelt det egentligen är att tillverka egna hygienprodukter, som inte innehåller en massa skräp.

Maria skriver som vanligt mycket inlevelsefullt och bjuder verkligen in läsaren i sitt liv. Det kommer inga pekpinnar utan snarare berättelser om så här gick det för oss. Det här med självhushållning behöver inte vara så pretentiöst, man behöver inte göra allt, utan fokusera på det man hinner med utan att ge sig själv en massa skuldkänslor. Om man misslyckas, eller kommer på att det här var nog inte så kul, eller det här passar nog inte vår familj så är det faktiskt bara att gå vidare till nästa uppdrag. Boken känns väldigt modern - för det är just det här temat som många barnfamiljer och även den yngre generationen funderar på. Jag tycker om att boken behandlar en så bred variation av det som kan kallas för självhushållning. Detta gör att man kan använda boken som ett uppslagsverk och gå tillbaka till varje gång man vill testa något nytt.

Självhushållning i praktiken kommer vara en stor inspiration för många en bra bit framöver. Missa den inte. Finns att köpa tex här.