torsdag 12 november 2015

Vilka är dina favoritkryddor?

Jag hade ju nyligen ett inlägg om onödiga kryddor, som kanske var aningen pessimistiskt. Detta måste naturligtvis jämnas ut med en positivt inlägg om kryddor, för favoritkryddor finns det några fler av. Jag har medvetet valt att inte ha med salt bland kryddorna, för som det står på svärmors saltkar: Man kan undvara allt, men inte salt.
1) Vitlök
När min pappa flyttade till Sverige 1969 och sedan mamma 1973 så fanns det tydligen ingen vitlök att köpa i matbutikerna, utan man fick bege sig till apoteket. Detta var min pappa inte ledsen över. Han fullkomlig hatade vitlök. Pappa var uppvuxen i bergen, en bit från hav och fisk och farmors kulinariska kunskaper låg i att slänga ner en nackad höna i vatten och låta koka. Mamma som är uppvuxen på landet, men mycket närmare hav och fisk, försökte servera just fisk som på dalmatiskt vis kryddas med vitlök. Vem har väl någonsin ätit en fisk i Dalmatien utan vitlök, persilja och olivolja på? Pappa brydde sig inte. Detta innebar att jag i praktiken inte åt någon vitlök förrän jag flyttade hemifrån vid 19 års ålder. Tragiskt? Nej, det har jag tagit igen. Jag fullkomligt älskar hur vitlöken kan variera i smak beroende på hur man behandlar den och tillagar den. Att riven, krossad, eller hackad vitlök kan smaka så olika. Att den kan bli så söt och mjäll av att bakas i ugnen. Att den kan sprida sådan doft att saliven närpå skvalpar över ur munnen.
2) Timjan
Jag älskar att lukta på timjan. När hösten kommer brukar jag skörda av de små buskarna i kruka med timjan, som jag sådde vid vårkanten. Jag verkligen njuter av att doppa ner näsan mitt i och dra in doften. Timjan funkar både till kött och soppor. Den tillför must och blir lika god när man torkar den. Den är vacker att se på också.

3) Libbsticka
Den här kryddan tror jag är typen man antingen älskar, eller hatar. Libbstickan kan fullkomligt förstöra en rätt om den används för frikostigt, men tar man bara en gnutta tillför den så mycket must och smak. Jag sådde några libbsticksfrön för några år sedan och lyckades plantera ut tre plantor. Av dessa klarade sig samtliga och när de väl växte till sig blev det stora buskar. Jag har räknat ut att en familj gör av med ½ buske om året med torkad libbsticka. Detta innebär att jag faktiskt har dragit upp två av plantorna och klarar mig numera bara med en. Jag brukar snagga den på sommaren, för till hösten har man lika mycket att skörda igen. Bara att ge bort. Libbsticka använder jag som en av huvudingredienserna i hemmagjort örtsalt, jag tillsätter den i såser och grytor, men allra bäst blir den i buljonger. Den är ett naturligt glutamat skulle man kunna säga. Saknas det djup i smaken, så är det libbsticka man skall tillsätta.

Vad har du för favoritkrydda och varför är just den en favorit?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar