Hemmagjorda Savoiardi kex / Biscuits à la Cuiller

Imorgon är det Earth Hour Day och jag skall servera Tiramisu, som är en efterrätt man inte behöver tillaga. Till denna behöver man Savoiardi kex och dessa kan man ju göra själv. Dessa godingarna gjorde jag för några dagar sedan och de har stått i en lufttät burk i väntan på lördagen.

Savoiardi kex - 25-30 st
(Biscuits à la Cuiller)

3 ägg
100 g socker
1 tsk vaniljsocker
60 g mjöl
+ ½ dl florsocker

Separera äggen. Vispa vitorna hårt. I en annan skål vispar du äggulor, socker och 

vaniljsocker till en luftig smet. Sikta ner mjölet i äggulorna... 

och vänd försiktigt ner mjölet ihop med äggvitorna. 

Smeten skall få behålla in luftighet.

Fyll en spritspåse med smeten och välj en rund tyll på ca 1 cm.

 Spritsa ut tunna korvar på ca 7-10 cm långa. De bör inte vara mer än 1-2 cm breda.

När de väl bakas kommer de rinna ut åt sidorna och bli något bredare. 

Strö en omgång florsocker över kexen. Låt vila 20 minuter och strö en ny omgång florsocker över.

Här har jag spritsat lite olika tjocklekar. De två tunnaste kexen längs ner till vänster fick bäst form 

efter bakning, då de var smalast innan den. Baka kexen på 150°C i 20 min. 

Tryck lätt med ett finger på kexen. De skall ha hårdnat till och får inte vara mjuka.

Dessa kexen blev lyckade - spritsade smala och florsockrades två gånger. 

De blev höga, tjocka och fick en fin slät yta.

Dessa kexen - not so good looking. Jag hoppade med mening över en omgång florsocker 

när jag ändå hade spritsat dem för tjocka och resultatet blev lite krackelerat.

Originalreceptet kommer från Det Goda Franska Köket.

Macarons del III

Idag bakar jag verkligen för glatta livet. Detta blir tredje satsen macarons, andra för idag och här händer det grejer kan ni tro. Först skall jag tillverka den rosa färgen och så har jag fått tag på ett annat macaron recept.

Rödbetspulver

1 normalstor rödbeta.

Skala den.

Riv grovt på rivjärnet och låt stå 2-3 dagar på ett bakplåtspapper och torka.

Här försökte jag mixa med stavmixer, men det bara bröt fibrerna.

Morteln klarade inte heller av att pulvrisera rödbetan.

Istället mixar jag rödbetsbitarna ihop med det sista av mandlarna i en blender

 tills det blir så nära pulver det kan komma. Det ser lite rosa ut.

*

Rödbetsmacarons med hallonkräm - 30 st

120 g äggvitor (3 st)

35 g socker

120 g mandelmjöl (recept här)

2 msk rödbetspulver (30 g)

150 g florsocker

Sockerlag:

150 g socker

50 g vatten

Värm socker och vatten till sockerlagen. Låt koka tills den kommer upp till 118°C. 

Vispa hälften av äggvitorna till hårt hårt skum. Tillsätt 35 g socker och vispa mer. 

Droppa nu i sockerlagen lite i taget och vispa hela tiden. 

Fortsätt vispa äggvitorna tills de har svalnat något och de har blivit glansig.

 Sikta mandelmjöl, rödbetspulver och florsocker.

I instruktionen står det ingenting om man skall vispa den andra halvan äggvita, men jag gör det och vänder ner i mandelblandningen. Med en gång börjar rödbetorna ge färg. 

Nu vänder jag ner äggviteblandningen lite i taget och vänder försiktigt. 

När smeten är klar har den antagit färgen av smält jordgubbsglass.

Jag fyller spritspåsen med krämen och spritsar ut på bakplåtspapper. 

Med den här smeten bildas inga toppar. 

Smeten rinner omgående ut lite grand, topparna försvinner. 

Då skulle jag inte ha spritsat dem så här tätt!

Jag spritsar också överskottet på det glansiga, återanvändbara bakplåtspappret, för att se om de rinner ut för mycket efter gräddningen. Kakorna gräddas på 150°C i 14 minuter.

Först ut är kakorna på det glansiga, återanvändbara bakplåtspappret 

och de blev verkligen vackra. Släta och fina.

Men vad hände här? Smeten från samma omgång, bakades på samma temperatur en kvart senare, 

spritsades på samma sätt och de blev helt galna. 

Jag blir galen!!! Det kan ju inte ha med bakplåtspappret att göra!

*

Hallonkräm:

150 g hallon

25 g socker

1 msk majsstärkelse

1 ägg

Mixa hallon, socker och majsstärkelse. Vispa i ett ägg och häll över till en kastrull. 

Värm på svag värme och vispa tills krämen har blivit tjock. Låt svalna.

Bre krämen på macaron botten och lägg ett lock på. Det blev trots bakproblem 10 st fina macarons.

De blev faktiskt ganska vackra och de smakar framför allt gott och fruktigt. Rödbetan smakar ungefär som jordgubb - sött! Och hallonkrämen bidrar med det syrliga.

Nästa försök får bli Sèbastien Boudets macarong recept.

Då var det bara disken kvar efter dagens experiment och tillverkning. Någon frivillig?

Receptet på krämen kommer från boken Makaroner av Marie-Laure Tombini.

Macaron receptet är en något omarbetat version från denna blogg.

Macarons del II

Dags för en ny sats macarons. Jag följer samma recept som sist, men skall vara lite försiktigare med äggvitan denna gången och spritsa jämnare storlekar.

Kastanjemacaroner med kastanj och chokladkräm - 20 st

120 g florsocker
80 g mandelmjöl (se recept här)
1 tsk kakaopulver
80 g äggvitor (2 st)
1 nypa salt
60 g socker

 Blanda ihop florsocker, kakao och mandelmjöl och sikta.

 Vispa äggvitor med salt. Tillsätt sockret och vispa tills glansigt.

Vänd ner äggvitorna i mandelblandningen försiktigt med en slickepott.

 Jag använder samma tyll som sist, stor och rund.

 Krämen känns mycket fastare än sist och det blir fina jämna små bullar. 

Jag doppar fingret i lite vatten och plattar till topparna. Jag låter dem stå i 30 minuter denna gången. 

Ugnen på 150°C och de bakas i 14 minuter.

 Tyvärr blev det urdåligt resultat denna gången. De blev förvisso släta, men de sprack. 

Ja, ni ser, de ser inte kloka ut.

Jag har sökt lite på nätet och där står det att man skall låta macaronsen stå i 30 minuter för att ytan skall torka lite så att de inte spricker i ugnen. Skulle jag ha låtit dem stå i en timma, som förra gången? Kan det ha varit min droppe vatten på fingret som ställde till det?

*

Kastanje- och chokladkräm

70 g kastanjepuré
50 g mörk choklad
1 msk vispgrädde

Smält chokladen i vattenbad. Vispa sedan ihop med kastanjepuré och grädde.

Bre krämen på macaron botten och fäst toppen på.

Urfula! Jag är verkligen inte vän med det här receptet, så strax testar jag ett nytt. Krämen smakar för beskt, man skall definitivt inte använda en så mörk choklad. Mjölkchoklad kanske.

Receptet ovan kommer från boken Makaroner av Marie-Laure Tombini.

Macarons del I

Jag har aldrig ätit en macaron. Kan ni förstå det? Kvinnan som har ätit krokodil, lammtestiklar, grisöron, sniglar, känguru, lammtarmsgryta, grisfötter, struts, blodkorv m.m. hyser skräck för denna lilla kaka, som om den vore ett virus. Ja, det är så min hjärna registrerar denna lilla färglada dessert. Macarons blev populära ungefär samtidigt, som jag började uppmärksamma tillsatser på allvar. Först tyckte jag att de såg ut som små torra bullar gjorda av spettekakedeg - dvs.något med smak av pappkartong. När det sedan blev väldigt stor uppmärksamhet runt dem försökte jag mig på att köpa dem. Tyvärr visade innehållsförteckningarna aldrig det jag ville se. Alldeles för många E. När jag väl hamnade på ett "riktigt" bageri och bad om innehållsförteckningen så svarade man antingen att det var hemligt eller "nej men vi använder bara naturliga ingredienser". Det finns mycket som folk anser vara naturligt, som jag aldrig skulle stoppa i min mun, så jag avstod hellre - av princip. Nu känner jag att det nästan är pinsamt - jag kan ju inte gå runt och aldrig ha ätit detta, även om det smakar papp-kartong. Ja, men då blir det väl till att baka dem, men det blir ju ganska svårt att veta om jag lyckats bra när jag inte har något att jämföra med, mer än utseendet.

Jag lånar en bok på biblioteket, som jag tror skall hjälpa mig. Tyvärr ingår karamellfärg i nästan alla blandningarna. Vill jag alltså baka hallonmacarons, kommer jag även få i mig E120, mera känt som röd hushållsfärg, som är ett extrakt från torkade honor av kochenillsköldlusen. Ville jag äta löss hade jag bosatt mig i djungeln och slickat baksidan av stenar.

Jag hittar två stackars blandningar, där kakaopulvret ger färg till kakan. Brunt får det bli. Här kommer resultatet av det första försöket.

Hasselnötsmacarons - (14 st)

80 g äggvitor (2 st)
60 g socker
120 g florsocker
80 g finmalda hasselnötter
5 g kakaopulver
1 nypa salt

  Mixa de malda hasselnötterna med florsockret. Det skall bli som ett mjöl.

 Sikta blandningen så att inga grova bitar följer med. Släng bort det som blir över i silen/sikten.

 Det siktade.

 Vispa äggvita med en nypa salt. Tillsätt sockret tills allt är blankt.

 Jag väljer en liten rund tyll.

Blandar ihop hasselnötsmjölet med äggvitan, försiktigt. Krämen känns tung - jag inser redan nu att jag har tabbat mig. Jag höll på med annat och blandade slarvigt istället för att vända försiktigt.

 Jag väljer ett vanligt bakplåtspapper - inte ett återanvändbart. Det bruna återanvändbara är väldigt glatt och jag är rädd att smeten rinner ut för mycket. Med mycket möda lyckas jag klämma ut de här två klickarna.

 Jag byter till en större till. Nu j-vlar!

 Resten klickas ut av bara farten. Det blir 28 klickar (receptet säger 30-40).

Jag är slarvig - ingen ordning alls.

Lite olika storlekar, skall man göra något åt dessa topparna?

Platta till med blött finger, eller plattas de ut när de gräddas?

Nu skall de stå i en timma. Varför förtäljer inte boken.

Hasselnötskrämfyllning:

0,8 dl mjölk
10 g maizena
10 g socker
20 g äggula (1 st)
25 g malda hasselnötter
20 g mjukt smör

 Under tiden gör jag fyllningen. Värm mjölken i en kastrull. Blanda ihop socker och maizena.

Tillsätt äggulan, vispa och rör sedan ner den ljumna mjölken. Häll över blandningen till en kastrull

och koka kort tills det blir en tjock kräm. Hur tjock förtäljer inte boken heller.

 Då man skall lägga till de malda hasselnötterna och smöret efter att krämen är klar,

gissar jag att den inte skall vara för tjock, för hasselnötterna suger nog åt sig mycket vätska

och krämer brukar stelna bra när de får stå lite.

Nu har macaronerna fått stå en timma och jag ser ingen skillnad på dem.

Topparna är kvar och jag börjar oroa mig. Ugnen på 150°C och de bakas i 12 minuter.

Jag glor in genom ugnsglaset hela tiden.

Blir glad när jag ser att den lilla krulliga ringen börjar forma sig runt kakorna.

 Tyvärr blir de krulliga ringarna lite olika stora. Vissa tappar formen helt. Topparna är kvar, som jag befarade. De har inte alls fått den där släta vackra ytan, som man ser hos proffsen.
Det positiva är att de inte alls har runnit ut, bara puffat upp sig lite.
Jag antecknar att optimala spritsstorleken får bli runt 3-3½ cm i diameter.

 Krämen blev lite för lös, men jag klickar en tesked av den på en halva...

 ...och klämmer dit den andra halvan. Jag får inte trycka för hårt, får då rinner det ut.

 Ugly fuckers!

Så! Någon har sagt att man skall lägga dem i kylen ett par dagar innan de skall ätas. Jag låter dem vila i kylen i en timma, så har åtminstone krämen stelnat lite. Äter en av dem och de smakar faktiskt mycket gott - mycket hasselnötssmak. De är inte så hårda som jag trodde att de skulle bli - ni vet, som maränger. De är lite sega i mitten och ja, smaken är det inte något fel på. Även om de är fula.

Jag har redan spanat in några andra recept, som jag skall testa. Fortsättning följer...

Receptet ovan kommer från boken Makaroner av Marie-Laure Tombini.